steget in i motljuset
är obemärkt och sker från vänster
kroppen som ett s och
dagsömn
ännu i yrkeskläder
en låg blå vissling därute
hunden
lystrar
i ett ansikte eller inifrån
dallrar en stelnad yta till
en fråga rest utan frågeform
sen flyter en färglös stålkula omkring
i vattnet ett tag
där ingenting förklaras
bildas obändighet
en fuktig grens vridning till yttersta gränsen
formar en dagbädd
så mitt hjärta kan sova
jag är en knubbig enslighet
som lyssnar på det
tills sidorna vitnar
och allting vänder sig ifrån mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar