Mina dikter är flygande stenar.
Jag kan skratta i alla väder.
På ett stenrös i norr
släpper jag ut min sten ur dess bur
och vänder mig stenlös om.
Aldrig har min sten skadat ens en insekt.
Den har svalt ett grässtrå och ett frö.
På dess yta finns en fjärils hjärna.
Den är alltid klädd som den skapats
i bara solskenet eller i bara snön.
Det är vårnatt. Man hittar
många stenar i dess rastlösa ljus.
Jag ser genom väggar och tak.
Stenar ligger i varje hus
på de sovandes ansikten.
De är antingen minnesmärken
över sorger eller övar man sig
där inne i att dö.
© Leena Helka, 1965
ur Möjligheternas gräns, Fosterbarn
4 kommentarer:
Oj, vem är Leena Helka? Dethär är ju spännande ju, som Magrittes stenmålningar.
Var hittar du allt? Leena Helka. Aldrig hört talas om förr. Spännande! Tack!
http://www.rauma.fi/kirjasto/raumalaisia_kirjailijoita/helka.htm
Dethär var det enda av värde jag hittade om Leena Helka, men alltid något.
Åh, tack. Jag har missat detta - ska kolla sedan.
Skicka en kommentar