lördag, maj 13, 2006

Leena Helka - lite mer poesi

Mörkret tränger in.
Det är vanlig tid på eftermiddagen.
Grannarna ylar
i sina burar.
Staden spikar spikar i spikar.
Vid alla köksbord
sitter tonårsflickor och skriver:
"Jag har små ögon och stora fötter.
Varför måste det vara tvärtom?
Jag hittade i somras en fyrklöver
men det hjälpte inte det minsta.
Vad ska jag göra?"
Den gamla slarviga tiden
hasar fram
eller slinker iväg kvickt
glad över ingen fick syn på en.
Luktar lök.
Det är middagstiden
i morgonrock.
Nu dukar signaturerna
"Oviss framtid" bord.
Det blir mörkare. Ögonen minskar
och fötterna växer med tiden.


-------------

Och tiden går långsamt
från rum till rum
i ett öde museum
och visar mumier.

Alla har glömt bort att vänta.
Någon gång har vi väntat.
Åt vilken riktning skall man vänta.
Snöstormen pekar åt alla håll
på snöstorm.
Ingen kan vända sig om
till varma salar där det visas
smycken av bröderna Gracchus mor.

-----------

Grannens barn gråter.
Ännu är det grannens barn som skriker
högt.
Grannens barn får gråta
hela huset till sömns.
Han gråter för att husets mardrömmar.
Ur häxornas grytor stiger rök.
Det är där
man gör av feta barn talgljus
och av de magras hud lampskärmar
-aftonlampor och stämningsljus-
men så underligt
att bara ett av barnen gråter.
Grannens barn bara gråter.
Grannens barn får tänder.

© Leena Helka, Vinter, ur Fosterbarn, 1965.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag bara undrar vem bröderna Gracchus var?

maneten sa...

Bröderna Gracchus ville genomföra omfattande jordreformer i Rom några hundra år före Kristus. De förespråkade att fattiga fd jordägande bönder skulle få erövrad mark istället för att den gick till den mycket förmögna jordägande klassen. Kan man säga väldigt förenklat och lite felaktigt kanske.

Anonym sa...

Aha. Tack för upplysningen!